Fest, igen? Det är en ganska vanlig känsla här i Manchester var jag är på Erasmus-utbyte. Jag kom hit i början av januari och jag har hittills trivits mycket bra. Jag lärt känna massor med nya människor och har tagit intressanta kurser på Manchester Metropolitan University. Jag har märkt att Finland är ju inte alls hela världen och att ingen riktigt vet om den stora riket i Norden med fem miljoner människor vi lever i.

Jag har försökt förklara våra specialiteter, d.v.s. gratis uni, värnplikt och finlandssvenskar. Många har faktiskt svårt att fatta att en finsk studerande får 4000 euro i året för att vi studerar. I England måste de snart betala över 10 000 euro per år. Värnplikt är någonting många skrattar åt. Behovet av den är svårt att förklara för alla. Svåraste är nog att förklara vad man menar med finlandssvenskar. Dom är inte svenskar, dom är finnar som talar svenska.

Jag har varit mycket intresserad om olika kulturer och jag har lärt mig mycket. Jag har lärt mig att respektera andra och har fattat att folk, trots olika bakgrund och språk, kan leva tillsammans. Jag tror inte på sannfinlädare som tror at Finland inte behöver andra länder.

I dag vi behöver EU och i dag vi behöver tolerans. Det att man märker hur olika människor kommer överens fast deras politiker inte skulle det. Jag har sett en grek och turk hångla, jag har sett hur serb och kroat har druckit bisse tillsammans, jag har även sett hur amerikaner sportar med iranier. Här glömmer man politiska meningsskiljaktigheter.

The unity of the European Union and the World is not made around the diplomatic tables, but by the Exchange students in pubs.

Jaan Siitonen
Skribenten är för tillfället på utbyte i Manchester, England.

Mera om erasmus eller utbyte eller utbytesstudier