LEDARE På något plan har jag alltid tyckt lite synd om Soc&kompostens chefredaktör. Visst är det en unik erfarenhet och en möjlighet att uttrycka sig själv, men hur roligt är det att hitta på ämnen som ingen debatterar eller att uppdatera en webbplats som alldeles för få följer aktivt med? Allt det här så gått som på egen hand. Det är nämligen inte många som vill hjälpa till med en artikel när det finns skolarbete att göra. Det har på många sätt verkat som en otacksam, och framför allt en ensam uppgift.
De här tankarna är en av de största orsakerna till mitt chefredaktörskap. Jag vill ta reda på varför tidningen har blivit som den är – chefredaktörens tidning till de studerande. Den hastigaste slutsatsen är ju att Soc&kom inte behöver en egen tidning, men det tror jag inte på. Det finns ett alldeles klart intresse för Soc&komposten, det gäller bara att rikta sig enligt det.
Soc&komposten är StudentOrganisationens tidning, så står det nere på den här sidan, men det betyder ändå inte att det här är en tidning om StudOrg. Soc&komposten är framförallt studenternas tidning. Det är människorna som ska ligga i fokus, inte organisationen.
Ifjol tog Soc&komposten ett enormt steg från det elektroniska papperstidningsformatet till nättidning. Lika revolutionärt kommer det inte att vara i år, men målet är att fortsätta på samma väg. En tydlig förändring är slopandet av ”nummer” eller ”artikelpaket”. I stället för att komma med en massa artiklar på en gång kommer Soc&komposten att publicera material med jämna mellanrum, till och med varje vecka.
För att få en levande tidning, som skolans elever vill besöka mellan Facebook- och bloggvarven behövs otaligt många element. För tillfället planerar jag att köra in mera personer, mera visualitet och mera humor. Soc&komposten ska bli ännu mer attraktiv för er läsare, men inte på saklighetens bekostnad. Att informera läsarna är tidningens huvuduppgift, men att underhålla läsarna är helt enkelt roligt.
Det här är vad jag har tänkt göra. Säg till om ni vill vara med.
TEEMU KIVINIEMI
